Tankar  


Jag ägnar mycket tid åt att fundera över livet
i allmänhet och sånt som politik,
mänskligt beteende och kultur.
Det finns alltid något nytt att lära från alla
möjliga källor - och en del omöjliga.
Efter att ha sett Michael Moores film
Bowling for Columbine
fick jag ytterligare en pusselbit på plats.
Rädslan som skapar våldet.
Hur stor den rädslan kan vara som
t ex den amerikanska allmänheten inleds i via
media, är kanske svårt att förstå
för en medelsvensson, som ju är
förhållandevis trygg och
orädd.
Men ändå har jag luktat mig till rädsla även här,
rädslan att inte duga, rädslan att inte vara
snygg nog,
eller smart, smal, accepterad,
kontrollerad, svensk,
ordentlig, utbildad, välklädd, rik, ball, cool nog.

Den rädslan växer även här, noga gödd av
tidningar och reklamkanalers idoga påpekanden
om vad vi bör göra för att bli ovanstående.

Den smyger sig in i oss alla, unga som
gamla.

Men man kan välja.
Du kan välja om du å ena sidan vill tro på media
och politiker som talar om för dig att
de vet bäst vad som är
bra för dig, vad du ska göra och vad du ska tro på.
Eller om du å andra sidan hellre tror på dig själv,
vad som känns bra för dig, sätter dina egna mål
och bestämmer själv vad som är tillräckligt
och vad som är du.

Om alla som hörs säger samma sak och i stort
sett betalas av
samma penningpåse,
betyder det att de som de säger är rätt??
Eller betyder det kanske inte istället att
de säger det som
de tjänar på att säga.
Människor som är rädda och som ägnar
mycket tid åt
att köpa saker som de tror sig behöva ha,
kan man lätt styra med medias hjälp.

Lalera


Tillbaka

Thoughts


I spend a lot of time thinking about
life in general and things like politics,
human behaviour and culture.
There is always something new to learn
from all thinkable kinds of sources - and
some unthinkable.
After having seen Michael Moore's film
Bowling for Columbine, I got yet another
piece of the puzzle in place.
Fear that creates violence.

How great that fear can be, that the
american public is inspired with
by the media, is maybe hard to see
for the average Swede, being
comparably safe and unafraid.

But still I have smelt that fear even here,
fear not to be good enough, fear
not to be enough goodlooking,
or smart, thin, accepted, controlled,
swedish, orderly, educated, welldressed,
rich, fun, cool enough.

That fear grows even here, carefully
nourished by papers and commercial
channel's persistently pointing out
what we should do to be all of the above.

It creeps into all of us, young and
old alike.

But one can choose.
You can choose if you on one hand want to
believe the media and politicians who tell
you that they know best, what is good
for you and what you should do and
what you should believe in.
Or if you on the other hand would rather
believe in yourself, what feels best to you,
put up your own goals and decide for
yourself what is enough and what
is you.

If all you hear are saying the same thing and
at large are paid from the same purse,
does that mean that what they are saying
is right?
Or does'nt it perhaps instead mean that
they all say that which they gain from
saying?

People who are afraid and spend a lot of
time buying things they think they need,
are easy to rule with the help of media.

I, myself, have chosen to doubt what
is said in the media. I want to find
the facts before I decide what I
believe.

For me, the Mothercult from the stoneage,
is a symbol of the society we could build.
I take all opportunities to tell people
about life 6000 years ago, to
liberate them from the myth that
mankind always have had war
and that men always have despised
and abused women.

Take a look at the books-to-read-page,
and read, it is inspiring.

Lalera


Back